- Välkommen!

Jag är en Stockholmbaserad evangelist som brinner för att så många som möjligt skall få möta Jesus till evig räddning. Jag har en vision om en biograf alternativt en före detta teatersalong i Stockholms City, med ett kafé i foajén. En neutral plats dit människor kan komma och samtidigt möta troende. Var gärna med och be för den saken och ha tro till Gud!

 

 -Välkommen att följa min blogg här nedan.

Ödestimma

Det är ohyggligt att följa Rysslands krig mot Ukraina och se hur USA som varit en bundsförvant till Europa fjärmar sig alltmer från den Europeiska kontinenten. Vår falska trygghet. Vi har det senaste året fått lära oss att Europa alltmer måste ta ansvar för sina egna ytterområden som Ukraina utgör. Europa drivet av självbevarelsedrift fullständigt pumpar in resurser till Ukraina med de vapensystem som USA villkorar vid anskaffning. Tyskland och Polen vapenrustar som aldrig förr. Så gör också de övriga medlemsländerna efter förmåga.   

 

Men vi har ett EU med alldeles för många viljor och ledare. Det finns ingen styrka och entydig inriktning i besluten. Ungern som fortfarande håller god ton med Ryssland och uppbär sin vintervärme med rysk olja och gas är en kil i EU samarbetet. Belarus avvaktar stilla utvecklingen vid sidan av Vladimir Putin. En farlig resurs. Vi är endast ett litet steg ifrån en skärmytsling så är det verkliga kriget för Europa ett faktum. Vi har ett världskrig i historien som började med ett pistolskott i Sarajevo. En så liten tändhatt har briserat förr och miljoner människor fick sätta livet till på vår kontinent i ett världskrig.

 

De kristna sover. Men de kommer att bli väckta! De mest bekännande kristna är på konserter. De lever inte ifrågasättande i sin samtid. De lever med och av den. Därför ser de inte utvecklingen och kan inte relatera.

 

Vår tro måste prövas. Vår bekännelse måste sållas. Det finns ingen malm som inte först måste krossas vid utvinning av metall. Det finns inget guld som inte elden måste smälta fram. Jag tror på väckelse! Men den kommer inte via vår salighet denna gång. Den kommer ur vår nöd. Det finns ingenting som kan stoppa den höga politiska och militära insats som vi såg början av 2014 då omärkta soldaters uniformer intog Krim. Ukraina intogs under förlamning och motståndet uteblev. Nu stretar vi själva lagom emot och vi ser hur kriget kommer allt närmare oss. Men tror inte det skall drabba oss. Likt en besvärjelse pumpar vi in miljarder till kriget.

 

Mina vänner, vi har inget ledarskap i Europa som kan tackla situationen. Den polska nationalismen kan möjligen förlägga nästa krigshärd på sin mark, för går inte Europa in i Ukraina med marktrupper kommer den ryska armén att äta sig vidare och mala fram som en köttkvarn. Den franska ledningen är för salongsfähig. Det brittiska parlamentet står utanför EU och den tyska förbundsstaten kommer inte hinna med att upprusta i tid. Det finns ingen ledarnation och Nato är kluvet.

 

Nästa angrepp från rysk sida kan komma att ske i Baltikum. Där finns det goda skäl för den ryska Duman att tillvarata sina intressen vid Östersjön. Förläggs kriget till Östersjön då är de öar som ligger där ett självklart mål för en rysk invasion. Det står skrivet i varje skolbok.

 

Det är ingen profetia jag nedtecknar. Det här är fullt synliga tecken i skyn. Det handlar inte om en eskalering eller inte. Det handlar om vilken väg krigets fasor kommer att ta sig medan vi diskuterar om ryska skidåkare ska få tävla i sportsammanhang eller inte. Vi håller benhårt fast vid vår fiktiva fantasivärld. Vår värld kan på ett ögonblick rämna!

 

Glöm inte ta med dig kontanter till nästa kristna konsert. Till korven i kiosken. Ditt bankkort kan vara avbrutet strax innan midnatt. Du kommer hamna i panik. 

 

Måste riktig eld komma för att bränna bort nöjeskristendomen utan kors, utan substans och härlighet? Måste avsaknaden av moral och etik som vi bekänner oss till som kristna, än en gång drabba oss under en verkställd dom?

 

Ja, det ser inte bättre ut, vänner!

 

 

Läs mer »

Carter Conlon

"Those who have stopped short of what God has called them to be will always try to stop you when you step to fight the battle."

 

"De som inte uppnått det Gud har kallat dem att vara kommer alltid att försöka stoppa dig när du kliver fram för att utkämpa striden."

 

- Carter Conlon, Times Square Church -

 

 

Läs mer »

Jesus är likadan idag!

"Jag har hört om Herren Jesus hur han gick på stormigt hav, Hur som vind och vågor tystnat på hans bud. Väl han gjorde hjälpte alla, tröstade på sorgens dag. Jag är glad att jag kan sjunga, Han är likadan idag!

 

Kör: Han är likadan idag. Han är likadan idag. Söker än förlorade. Frälsaren arma syndare. Ja, han är likadan idag.

 

"När den blinde Bartimeus hörde han drog vägen fram, Ropte han: "O, Davids son förbarma dig!" Slutet öga då blev öppnat och Timei son blev glad, Jag är glad att jag kan sjunga: Han är likadan idag!"

 

"Halta, blinda, sjuka, trötta, krymplingar, förlorade. Bjudas alla fram till Jesu hulda bröst. Rör som kvinnan vid hans klädnad och hans helga kraft mottag. Ty han är ännu densamme, han är likadan idag!"

 

"Jag har hört om Herren Jesus, hur han i Getsemane. Och på korset även bad för bödlarne, Hur han led av törnekronan och de grymma gisselslag. Jag är glad att jag kan sjunga: Han är likadan idag!"

 

Mr. S. Z. Kaufman - W. O. Ogden.

Läs mer »

De borttappade myntet

"Då framställde han för dem denna liknelse; han sade:...  Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort en av dem, tänder hon icke då upp ljus och sopar huset och söker noga, till dess hon finner den? Och när hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina väninnor och grannkvinnor och säger: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit den penning som jag hade tappat bort.' Likaså, säger jag eder, det bliver glädje hos Guds änglar över en enda syndare som gör bättring." ( Lukas 15 )


I dagen text vill jag stanna vid liknelsen om myntet. Myntet som var borttappat i huset. Vad är huset? Huset, det är vår tillvaro. Det är där vi bor och har vårt egenliv med allt vad det representerar och innebär. Våra liv, helt enkelt. Myntet står för vårt evighetsvärde. Människans själ.

 

Det står att hon som tappat myntet "tänder ljus" och "sopar huset och söker noga". Så är det med Guds uppsökande kärlek. En människa som är sökt av Herren vet det. Hon blir upplyst om det. Jag säger det igen. En av Gud sökt människa vet om att Herren söker henne. Vem är hon som tänder denna kunskap i liknelsen om jag får pressa den på sina betoningar? Det är församlingen med alla hennes själavinnare i tiden. Evangelisterna. Vittnena. Det är hon som står för den himmelska kunskapen om de eviga tingen. Hon som tänder ljuset. Det är hon som förmedlar och är Guds kallande stämma i tiden. Staden på berget. Ljusstaken som lyser i rummet. I huset. 

 

Silvermyntet som kommit bort fanns någonstans. Jag kan föreställa mig att hela huset vändes upp och ner för att hitta det. Också det en bild i överförd mening. Angelägenhetsgraden var så stor att hitta myntet att det till och med står att hon sopade och sökte noga. Människan som irrar bort sig ifrån Gud måste för sitt eviga väl komma tillbaka till sin frälsare under jordelivet. Annars är silvermyntet för evigt borttappat. 

 

Vad motsvarar ordet "sopar och söker noga" i våra liv? Det är det aktiva handlandet från Guds sida i en människas liv. Händelser som vill föra människan till ett möte med Jesus. Människor hamnar i livets turbulenta omständigheter när mattan bildligt talat rycks undan deras fötter, tillvarons damm röres upp och allt möbleras om i tillvaron. Gud söker människan till frälsning genom att försöka väcka henne. Den ena olyckan efter den andra kommer endast för att väcka människan över de eviga frågorna. Veritabla jordbävningar på det mänskliga planet. Hälsa eller ohälsa. Förluster. Olycka efter olycka kan drabba. Likt kvinnan i liknelsen så letar Herren efter ditt rätta värde. Silvermyntet. Ett evigt värde i huset. En människas själ. Ett annat bibelord talar så starkt om samma sak; "Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa giva till lösen för sin själ?" (Matt.16:26) Det återfunna eller förlorade silvermyntet.

 

Människan har sin fria vilja. Den våldför sig Jesus inte på. Så högtståendes är vi positionerade inför Gud. Men med oerhörda konsekvenser, så klart. Liknelsen är som alla andra liknelser illustrationer som vill betona något särskilt. Här handlar det om ett stort värde som var saknat och den enorma aktivitet men också glädjen över varje silvermynt som blir hittat då någon människa kommer tillbaka till sin Gud. Så förstår vi bibeltexten.

 

"Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig."(Upp. 3:20)

 

Ditt hjärtas dörr är nog upplåst. Du har inte reglat din dörr på insidan. Men dörren är ännu stängd. Du är väckt av evangelium. Du har ljus över de eviga frågorna. Du vet att förhålla dig till Jesus och din synd. Det är den upplysthet du äger hämtad ur liknelsen om silverpenningen. Ljuset är tänt. Herren har låtit svåra prövningar drabba dig för att väcka dig och du har sett hans hand då han har hjälpt dig vidare. Inte tu tal om annat! Ditt inre hus är således upplyst i den frågan. Men Herren står utanför din dörr och kallar dig. Han står fortsatt utanför. Han har bildligt talat både tänt ljuset och rumsterat runt i din tillvaro för att väcka dig. För att hitta silvermyntet. Din själ inför honom. Men han står fortfarande utanför din dörr och kallar. Det är du som måste ta steget och öppna för honom. Ditt självbestämmande, din fria vilja, din vetorätt, din stängda dörr är ditt företräde. Herren kommer inte att öppna dörren utifrån. Aldrig. Det initiativet måste du ta genom att besvara hans kallelse för ditt liv. "Herren här är jag! Fräls mig! " Dörren måste öppnas på insidan. Av dig. Herren kommer inte att bryta sig in.

 

Vad är en människas sökningstid? Det är då ljuset och kallelsen når människan. Kvinnan som tände ljus i huset. Det är då Guds kärlek kan vända upp och ner på tillvaron. Om det behövs. Är det verkligen en älskande Gud som kan agera på det sättet? Ja, allt står i relief till ditt eviga väl. Eller inte. Om Gud inte älskade dig skulle han kunnat låta dig gå evigt förlorad utan att göra något åt det. Men nu söker han väcka dig på alla tänkbara sätt. Det kan ske på många vis och inom olika områden. Och du kan inte anklaga honom på evighetens morgon. Han kallade på många sätt på dig och du hade att gensvara. Valet är slutligen ditt. Hur länge ska du stå emot hans kallande kärlek, obesvarad? 

 

Vi kan gått förstå bilden av när någon står utanför vår dörr och kallar som när en besökare ringer på vår ytterdörr. Man ringer inte på en dörr hur länge som helst. Bilden är därför lätt att förstå. Vi talar om en Jesus sökningstid i ditt liv. Öppna för honom medan tid är, min vän! Öppna ditt hjärta för Herren. Han vill hålla måltid med dig. Och vet du vad Jesus säger mera? "Och han med mig. " Det talar för ett gensvar. Jesus kallar dig.

 

 

 

Läs mer »

Ett eskalerande krig i Europa

Sveriges Överbefälhavare Michael Claesson uppger nu i en intervju med tidningen Politico att Ryssland troligen inom en snar framtid kommer att testa Natos försvarsgaranti artikel 5. Artikel 5 som aktiveras när något Natoland blir angripet. Då hamnar Nato i praktiken i fullt krig med stridande part. (Michael Claesson som har samma efternamn som profeten Birger Claesson på 1950-talet.) 

 

Militära bedömare har sedan kriget med Ukraina utbröt ansett att den ryska flottan så väl som deras flygvapen är helt intakta. Den numerären har ingenting med kvaliteten på vapensystem att göra. Här handlar det om överlägsenhet i förstörelsekraft.

 

Under denna höst har både Sverige och Frankrike undertecknat ett avsiktsavtal där båda länder kommer att verka för att leverera upp till 250 jaktflygplan till Ukraina. Detta under det dagsaktuella beskedet att Amerika kohandlar med Ryssland om ett fredsavtal där till och med det ryska språket ska vara det centrala språket i Ukraina. Det är verkligen att avsvärja sig synen på ett fritt lands självbestämmande och okränkbarhet! En oerhörd provokation. Och det uppbådar EU att än mer ge sig in i konflikten. Sverige som har att följa både Natos och EU:s intentioner. Sverige som skrämdes in i Nato. Det gör inte utsattheten mindre!

 

Den 28 februari 2022 meddelades det att Sverige skulle skicka 5.000 hjälmar till Ukraina samt ett antal av den äldre versionen av granatgeväret Carl Gustav. Nu tre år senare ska vi bygga vapenfabriker i Ukraina. Vi utbildar ukrainska soldater både hemma och borta och har intentionen att leverera JAS Gripen plan till kriget. Hur nära en konflikt kan man var utan att direkt bli angripen? Hur nära en profetias uppfyllelse kan man vara utan att man vaknar över sambanden?

 

De profetior och syner som Birger Claesson såg och som han har skrivit om i sin lilla skrift "Dom över Sverige" äger nu alla de militära förutsättningar för att vi ska drabbas av krigets fasor. Inte bara indirekt under neutralitet - för glöm inte att vi varit en vapensäljande nation även under fredstid.

 

Är detta att vara alarmistisk? Nej. Jag har under elva år oberoendes blåst i "Hesa Fredrik" i denna fråga. Verkligheten överträffar nu dikten. Nu råder inte fredstid. Det är inte ens efterkrigstid.

 

Det är förkrigstid!

 

 

Läs mer »

Ett de troendes vardagsrum

I dag har jag blivit påmind om alla de äldre som jag mött i traktatmissionen. Flera av dem har redan lämnat jordelivet. De män som gick ut på stan med sina rullatorer under dödsångest. De som försökte släcka orons eldar i själen över ett kommande slut genom att försöka fly ut och bort från sin tillvaro utan något egentligt ärende på stan. De som hade bränt alla illusioner om ens någon framtid. De som hade kunskap om de eviga tingen men som hade skjutit på kallelsen under livets gång och som fram till dess inte fann någon utväg. De som grät under lugg. De som under sin medelålder brottades med Gud men aldrig fick knutarna lösta. Vi människor har så lätt att skylla omständigheterna på Herren då det inte blev som vi ville eller tänkte. De äldre människor som likt rövaren på korset gav mitt vittnesbörd sitt ja till slut. De jag råkade möta där på stan av en händelse. En grupp människor som möttes av Jesus uppsökande kärlek - som av en tillfällighet. De gensvarade och jag är förvissad om att de väntar hemma hos Gud i detta nu i en stor glädje över att de tog steget och överlämnade sig till Herren med sina liv. Det fyller mig och griper mig med en så stor tacksamhet och en fortsatt rastlös verksamhetslust. 

 

Jag upplever mig stå på randen mellan tid och evigheten. Jag sitter bildligt talat inomhus med skorna på inför uppbrottet då inträdet i den eviga världen ska ske. Där kyrkan egentligen skulle stå. Kyrkan som mer och mer liknar ett Jehovas Vittnens och ett Rikets sal. Ett samfund där långsiktigheten här i tiden är inriktningen. Där den inre uppbyggelsen och gemenskapen betyder allt. En pastors livselixir. Där läran gräver ner samfunden i ett navelskådande på teologins område. För att ha något att säga. Vem ska tala klarspråk med människor på stan? De som inte är betjänta av analogier och halsbrytande reflektioner. De som inte lever i vårt teologiska tankemönster. "Du går förlorad! Livet är allvarligt och synden för dig till helvetet." Det har väldigt lite med liturgi att göra. Eldens färg är röd. Som kärlekens. Den bryr sig inte om retorisk ornamentik och briljans på filosofins område. 

 

Arbetet på stan är så oändligt stort. Men inte övermäktigt. Varje själ, varje människa som man möter är av ett så stort värde för Gud att massan eller brist på att nå massan bryter mängdens inverkan och hypnos. En enda människa! Var det inte så Jesus arbetade? På det personliga planet. Så mötte han Sackeus i trädet. Han såg bort ifrån massorna. Jesus som borde ha blivit desperat i sin gärning fattade kärlek till en enda. Där och då. 

 

Jag har satt min ära i ett vardagsrum i Stockholm för de troende. Jag är övertygad om att det skulle fylla en mycket viktig funktion. Gud har visat mig vad han förmår. Det har jag berättat om i mina YouTubeklipp. Vi behöver ett missionscenter igen. Men inte för att stänga in oss som de första kristna gjorde under en tid. Då Gud sände en svår förföljelse och alla blev kringspridda. Agapemåltider där tjiv och bråk mellan de grekisktalande judarnas änkor och de hebreisktalande blev slutet på inre trivsamheter. Vi är inte i himlen än! Där ska vi sitta till bords och umgås evigheten lång. Vi har ett brådskande missionsuppdrag här i tiden. Där passar kyrkorna inte in idag. De är alldeles för inriktade på sitt eget föreningsliv. Den mänskliga sammankomsten där de tappar bort det egentliga uppdraget. Guds rike är inte primärt en social inrättning. Guds Ande kan aldrig stängas in i en flaska. I våra modeller.

 

Idag hade jag en ledig dag men är inte kry i halsen. Annars hade jag gått ut igen med traktater på stan. Jag vet inför Gud och himlens alla änglar hur påtagligt viktig denna mission är. Jag har sökt väcka andra inför metoden, om vi kan kalla traktatmissionen för det. Men mött ett svalt intresse. Några har applåderat. Men man har inte själv förstått kallelsen bakom beundrarbreven.

 

Gode Gud! Äldre människor har ofta kommit till vägs ände med sin brottning med Gud. Men de behöver bli lösta av en kärlekens makt. För dem finns det inget att hymla om. Det finns inget sedan eller några illusioner för en äldre människa. Här kan evangelisten tala klarspråk utan några diskussioner. " Du får inte ta med dig synden in i gaten! Har du inte lämnat ditt liv åt Jesus så har du ingen access in i himlen. Gud tar inte någon synd in dit. Då får vi samma elände där också. Som här. Guds eviga reningskrav är fullbordat genom Jesus blod. Det är bara genom hans blod vi har täckning för våra liv och synder. Lämna ditt bagage åt honom. Han tog det upp på korsets träd. Han vill möta med dig."

 

En dag ska vi få möta de vi vann för Jesus inför tronen. Vilken glädje! Och vilken glädje hos de som i sin tur vann oss. Att vi fullföljde vår missionsbefallning och vann andra åt Gud, genom att vara vägvisare. De kommer att bli våra innerligaste vänner i evigheten. Det lilla vi gjorde fick en så avgörande betydelse för deras väl.

 

Gode Gud!

 

 

Läs mer »

A.A. Allen

" Before God will use a man in public, He breaks him in private."

-A.A Allen-

 

 

Läs mer »

Föryngras genom Anden

"...och nu förnyens genom Anden som bor i edert sinne" Ef. 4:23

 

Vi människor är som blomstren. Vi blommar upp och vi blommar ut. Vi åldras och vår yttre skepnad sviker oss. Vi blir stela och skrynkliga. Vår muskulatur tvinar bort och defekterna ställer sig på kö. Men vår invärtes människa verkar stanna i växten. Jag har inte mött en enda äldre människa som inte vidhåller att de fortfarande känner sig som trettio år på insidan. Människan i gemen som kämpar för att hålla sig "fräsch".

 

Dagens bibelord är hämtat ur en rik undervisning av Paulus till församlingen i Efesos. Han uppmanar här de troende att förnyas. Det är ett mycket intressant ord. Egentligen så är den rätta översättningen att föryngras. "Föryngras genom Anden som bor i edert sinne." Hur gör man då?

 

Ja, på det andliga området så kan livet också där gå på slentrian. Vi tappar styrfart i bönen. Vårt böneliv kommer in i ett gnällbälte där bara bönämnena och livets jobbigheter ligger som ett enda stor berg mellan oss själva och Herren. Vi tappar bort vår tacksägelse. Vilka tråkiga möten för Herren, om jag får uttrycka mig så. Bön handlar också om att umgås med Herren. Jesus lever högst påtagligt men vill ha vår gemenskap. Den sker genom bönen. Jesus är inte bara vårt "försäkringsbolag" dit vi går med allt jordiskt elände. Det får vi också göra men förstå gärna min infallsvinkel här. I en parrelation gnäller vi ju inte bara över livets besvärligheten all vår vakna tid. Vi gläds också med varandra. Ibland åtminstone. Eller hur? Så ska det vara med Herren också. Vi underlåter också många gånger att nära vårt andliga liv genom bibelläsningen. De två viktigaste förråden för att hålla vårt andliga liv brinnande. Bönen och Ordet. Under tacksägelse. Att vara aktivt tacksam, betyder det.

 

Paulus uppmanar oss här att föryngra oss genom anden. Är det genom vår egen ande vi föryngras? Genom människoanden? Nej, det skulle på sikt vara tämligen utsiktslöst. Vår ande utan Guds Ande skulle med tiden få soppatorsk i liv och i kraft utan kontakten med Herren. Livet kan aldrig förnyas utan kontakten med Gud. Det är alltså igenom den Helige Ande vi förnyas. Och vad mer då? Jo, vi kan föryngras genom den Helige Ande som bor i vårt sinne. Där sker det.

 

Men det låter som att det är vi själva som tar initiativet till det. Eller hur? Eller helt enkelt låter bli att förnya oss. Uppmaningen var ju inte riktad till Herren utan till mottagarna i Efesos. Alltså människorna där. Och vidare ut till oss. Här vill jag påstå att Andedopet har en given plats och en central roll i våra liv. Tänk att få vara Andedöpt och tala i tungor. Anden som bor, står det, i vårt sinne. Han är alltså inte bara på besök. Han bor och är mantalsskriven där. Gud vare lov! Men han ska inte vara instängd längst inne i något rum. Lås upp för honom. Låt han få tala till Gud genom dig. Genom ditt Andens dop.

 

Det fina med den Helige Ande och tungotalet är att gåvan är underställt dig. Ja, faktiskt. Men många gånger i mitt liv så initierar inte jag tungotalet. Det vill ut ändå. Då kommer det bara. Gud vare lov! Och då blir jag riktigt berörd till mitt inre. Tungotalet försätter ingen först i trans och sedan talar man ett främmande språk och obegripliga ord. Istället är det människan som får ta initiativet. Gud våldför sig aldrig på oss. Då förstår vi instruktionen bättre. Vi läser bibelordet igen:

 

"Föryngras genom Anden som bor i edert sinne."

 

Det är alltså en aktiv handling från vår sida. Varför då? För att bli förnyade och för att föryngras! Det vitaliserar oss. Det gör oss skickliga att tjäna Herren på nytt. Och vi blir glada i Gud igen. Det gör oss nykära, om jag får använda ett så profant ord om relationen med Herren. Det här brottas de ofrälsta människorna med sju/tjugofyra, för att inte säga 365 gånger 70 år plus några skottår. Den opånyttfödda människan kan inte föryngras. Det finns bara temporära lösningar i världen för det - för vad är en fylla om inte ett evigt påfyllande av botox för din törstiga själ och ditt skrynkliga själsliv. Ruset och statinerna slår tillbaka och du returneras med vändande post till samma elände du sökte fly ifrån, med en alldeles för tom tillvaro i dina intressen och din förkärlek till kulturyttringar. Det förslavar människan under återkommande vomeringar. Och gör henne på sikt tom. Den opånyttfödda människan som är som en gatufotograf som planlöst går omkring i livets stad och dagdriver för att leta fotografier han kan ta för att få en kick i själslivet. Min vän, med tiden bleknar också de printarna. Men inte så med Guds Ande! Han föryngrar oss. Om vi vill. Initiativet ligger i våra händer. Han kastar sig inte över oss. Men bjuder in oss!

 

När talade du i tungor sist? Om ens någonsin. Ivra efter gåvan! Den är dig given. Det är en ofantligt rik gåva i Gud. Den gör dig salig, min vän. Den gör dig så berusad att den inneboende kraften strömmar till dig. Och du kan få erfara just det som Paulus så tydligt uppmanar: 

 

"Föryngra dig genom Anden som bor i ditt sinne."

 

 

 

 

Läs mer »

A.W Tozer

" Jesus Christ knows the worst about you. Nonetheless he is the one who loves you most."

- A.W. Tozer -

 

 

Läs mer »

Hillsång...

En modern kristen är väl ändå en hillsångare, för vår tid. Förlåt min travestering av varumärket då det mer handlar om en företeelse - för visst är det ett varumärke bland de karismatiska idag. De som döper hundratals åt gången - som om det var en väckelse man närde då det istället är en ungdomskultur man odlar i Jesus namn - i en tid av brist på sammanhang och sociala tillhörigheter. Den kristna människotypen som ena dagen kan gå på Ullevi och lyssnar på vad som helst. Nästa kväll hillsånga på andra arenor i sin frälsta oövervinnerliga frigjordhet. Därför att man är helgad. Helgelsen är en status. Ett status quo. Helgad i alla läger. I alla hyddor. Konsertkristna med attityder. De sjunger mycket om helighet. De viftar gärna med uppsträckt hand som om de inte räckte upp. Eller bara ville synas i takt med musiken. Nej, det är konsertkänslan! Med ett pekfinger under rytmik åt Gud. Oövervinnerliga. Men det är inte responsen på en stor helighet man mött. Det är bara sången som går så. Textraderna. Och den höga, höga bekännelsen. Man har Jesus som vän och pekar finger åt himlen i sin upprymdhet. Och uppblåsthet. "Se mig. Här är jag. Jag är rätt ute. Och rätt inne. Jag bekänner mig till det."Den moderna saligheten utan korsets kraft. Vad är korsets kraft? Det är lidandet. Finns inget kors utan lidanden. Korset är uttrycket för en långsam död. Självlivets död. Men sådan är konsert kristendomen. Den är självmedveten och den är det i Jesus namn. En helig Gud är inte föremålet för ett utpekande på estrader med all teknisk rekvisita som förförelsemetod. Den hör endast den själiska människan till. Attitydkristendomen som tror sig vara rik i Gud men som aldrig gått igenom eldens förminskning. Elden uppblåser inget. Den äter upp allt syre. Den bränner ner och förtär allt slagg. Den reducerar allt eldfast. Men inte under estradörers kosmetik. Eller under krokodiltårar.

 

Låt mig få mynta några meningar av en profetröst A.W.Tozer. Han måste ha sett företeelsen långt innan Gud tog hem honom. Den moderna kristna människan som inte är reducerad och sedan upprättad. Men uppblåst. I sig själv. Det troendes samkväm som mer liknar ett amerikanskt gymnasium under 1980 talet. Ett FAME. En kristen populärkultur. Vad har den att skaffa?

 

"Christians don`t tell lies they just go to church and sing dem."  - A. W . Tozer -

 

 

Läs mer »

Evangelisationen idag!

Idag blev det nästan ett par timmar ute i folkvimlet. Och det är samma upplevelse varje gång. Varför kommer jag inte ut oftare? Att som troende vittna om Herren är så givande. Jag tänkte för ett slag; Varför är de troende ibland nedstämda? Varför går man på antidepressiva mediciner när Jesus gjort allt gott för oss? Jag tror att det många gånger handlar om att den Helige Ande är bedrövad i oss. Den Helige Ande är arbetslös då de kristna ägnar sig åt annat än det man är kallade till. Men jag vill inte skuldbelägga någon. Det är inte min avsikt. Men jag tror det kan ha ett direkt samband. Det är så välsignat att presentera Jesus för människor. Det finns en glädje i det som fördriver all nedstämdhet, vill jag lova.

Jag vill särskilt men helt anonymt berätta om ett verkligt bönämne. En kvinna och hennes manliga bekantskap blev påminda om Jesus idag. Vi samtalade länge och jag drog in Jesus i lösningen för deras liv. Kvinnan hade blivit berövad sitt boende. Mer i detalj än så kan jag inte berätta. Men jag sa till henne att Jesus hör bön! Jag har själv varit utsatt för hemlöshet i livet och blivit fördriven av bästa vänner. Det är en situation jag mycket väl kan känna in svårigheterna kring.  Jag lovade kvinnan att hjälpa henne i bön till Herren för denna sak. Och jag bad henne att komma tillbaka till mig när hon fått sitt bönesvar. Det ska vi komma ihåg här på bloggen. Och det vill jag då återkomma till. All ära till Jesus!

 

- Make Jesus great again!

 

 

Läs mer »

Mausoleum!

 

 

"Can't you get healed in your church, get out of that mausoleum. Get out of that icebox. It's time to stop playing church!"

 

 - R.W Schambach -

 

Jesus vill möta oss till ande, kropp och själ. Det gäller än idag! Det finns inga begränsningar ifråga om det - lika visst som vi uppbär alla tre dimensionerna i våra kroppar. Jesus var mycket engagerad i de sjukas situation. Alltifrån mental ohälsa som många gånger hade en andlig orsak.  Jesus var underbar i sitt bemötande. En gång frågade han en blind; - Vad vill du jag ska göra för dig? Den blinde som lätt hade kunnat snöat inne på sina sedvanliga önskningar om att få en allmosa, bad om att få sin syn. Det uppvisar ändå ett visst mått av tilltro till frågeställaren. Och han blev helad!

 

Jag har svårt att finna någon mening med alla de "falla till golvet upplevelser" som en del predikanter ägnar sig åt. Varför skulle helbrägdagörelsens gåvor vara i funktion "i en falla omkull tjänst" när det finns sjuka och funktionshindrade i gudstjänsterna som inte blir hjälpta? Det helar ju ingen. Att ramla är bara farligt i en fysik värld. Och för att häckla företeelsen; Änglarna får bara merarbete under sensationen. Det är något som inte stämmer här. En gåva är i funktion men den missbrukas. Därför ser vi ingen frukt därav. 

 

Herren vill möta med de sjuka och lytta - precis som han gjorde genom de första apostlarna. Varje troende har ett mandat att få vara ett redskap för Herren på detta sätt. Men vi har så många trösklar att komma över. En sådan tröskel - ja, en dubbeltröskel den är av psykologisk art. Men dess träslag är hyvlad av tvivel och otro. Vi vågar inte ta steget över och be för de sjuka och lidande ifall inget under sker. Vi tror så mycket negativt om oss själva. Det handlar inte om oss! Det handlar om Guds möjligheter genom oss. Men vi befaller inte sjukdomen att ge vika. Det här måste vi börja sätta ord på! Mycket av Guds rikes utbredande eller rättare sagt bristen på det, har med dessa innerliga frågor att göra. Det är bara här i tiden vi är betjänta av ett gudomligt helande för de drabbade. Vi borde ägna mer uppmärksamhet åt frågan. Den är en vägröjare för Guds rikes utbredande.

 

Jag vill samtidigt mynta några meningar sagda av Robert William Schambach som var en medhjälpare till A.A Allen på sin tid. Han hade sett så mycket konkret av Guds ingripanden till människor, att han genom sina bevingade ord ville fjärma sig från all religiös verksamhet. Vi har ofta en benägenhet att peka på helande predikanters ensidighet, att de inte betonar också andra sidor av evangelium. Men allt hör oss till och det ligger mycket i de ord han myntade här, även om de inte är från Guds ord.

 

Det var inte heller profeternas svidande formulerade kritik heller från början. Men sanningen kom ifatt samtiden.

 

Läs mer »

Jesus är det omöjligas Gud!

R.W Schambach var en evangelist som arbetade tillsammans med A. A Allen på hans tid. Han berättar om en kvinna under ett möte i Chicago som kom fram till förbön för sin ena fot. Men problemet var att den var amputerad. Kan du se bilden framför dig? Trons ande var så stark i mötet att kvinnan fick tilltro till Jesus förmåga att hela och hjälpa henne med en ny fot, att hon gick fram till förbön. Schambach tog upp henne på estraden och de dansade där på plattformen, evangelisten och hon. På en fot och en benpipa. I tro! Hur många rationella och psykologiska trösklar måste inte detta ha uppväckt! En verklig grogrund för tvivel.

Schambach berättade vidare att hela församlingen satt som fastgjutna i tvivel på det som de såg. "Människor kan plantera selleri och potatis men ingen mer än Herren kan få en fot att växa ut", poängterade han. Men det gjorde den inte. Inte då. Det hela såg ut som ett nederlag. Det är bara att sätta sig in i den upplevelsen. Det är bara en bärande tro som kan få någon evangelist att återupprepa något liknande. Fötter är bekant inte som tänder och naglar i flera uppsättningar.

Fyra månader senare kom han tillbaka till den församlingen igen och predikade. Då kom samma kvinna fram under mötet. Mycket glad. Hon var så glad. Hon bar på två skor. Två likadana. Hon drog ut det benet som tidigare saknade en fot - för att den var amputerad. Nu hade det vuxit ut en fot med begynnande tår på. Kan du tänka dig?! Trons bön och gärning!

När Reinhard Bonnke började sin evangelistgärning i Afrika kom det endast tio personer till hans första möte. Och han hade gått på Guds kallelse. Vi måste få tro honom när han säger så. Ingen av de tio gav sina liv till Jesus. Ingen! Vilket bakslag för en som upplevt att han gått på Guds kallelse.

Nästa gång kom han till Botswana och Gud sa till honom att ha möten i den stora stadion som rymde åtskilliga tusen människor. Endast en liten församling på 40 personer ville ställa upp tillsammans med honom. Helt orimligt. Men han gjorde det ändå! När mötet hade börjat räknade han till 100 stycken där på den stora arenan. Inkluderat honom själv. Men plötsligt i mötet ropade en mötesbesökare rätt ut i luften att han hade blivit helad från någon sjukdom. Och flera följde efter. Reinhard som inte hade predikat om något helande för en i skriften okunnig publik, blev mycket förvånad. Herren själv stadfäste ordet. Nästa dag och mötestillfälle så var hela arenan fullproppad med ofrälsta afrikaner. Ryktet hade gått ut över staden som det en gång gjorde på grund av den Samaritiska kvinnans vittnesbörd om Jesus. En väckelse bröt ut.

Mina vänner! Tron måste alltid prövas. Och bäraren måste lydigt följa med. Den prövas bäst då vännerna sviker. Då framgångarna uteblir och då alla plusvärden står på minus. Då står en kvar! Han heter Jesus Kristus! Han förmår att göra det. Och han har en förkärlek till att manifestera sitt ord då vi inte kan ta oss själva äran därför. Pris ske Gud! Gud har sedan urminnes tider haft en förkärlek till det omöjliga och han har inte ändrat sig där.

Min vän! Är du ensam i din kallelse - ge inte upp! Allt är i sin ordning. Först måste alla kryckor och alla billiga försäkringar och så kallade vänner lämna dig, så att till slut om så är, bara en står kvar. Människor kommer att vända sig emot dig och leta efter sakfel i ditt liv. Och de kommer att hitta massor. Låt dem hålla på och leta. Det gör också gamarna - "ty där åteln är skola rovfåglarna församla sig ". Vi har nämligen dött med Kristus. Därför heter det: "Nu lever inte längre jag utan Kristus i mig." Låt människor få leva på dina gamla rykten. Låt dem få dem. De står i värde och i parameter till deras eget ljumma Kristusliv. Men "Han som är trofast och har kallat eder skall också slutföra sitt verk genom eder."

Varför använde Paulus just benämningen trofast? Därför att Jesus är trofast! Han rör sig på trons område. Där är han fast. Trofast. Och det är bara där vi kan nå honom och genomleva de visioner han lägger ner i våra hjärtan i hans efterföljd. 

Motgångar är inte en kvittens på att något är fel. Motgångarna och bristen på mätbara framgångar är bara passager till förverkligandet av det Gud har lovat!

Men tron måste prövas så att vi blir ett med Guds tanke och förverkligandet.

 

 

Läs mer »

Nya bro!

Nu på onsdag, om vädret tillåter, så kommer jag att stå i korsningen Gamla Brogatan - Drottninggatan i evangelisationen. Det är verkligen buret av en gudsfruktan om att tiden är kort och att vi inte vet hur många tillfällen vi har kvar att påminna människorna om att möta Jesus till frälsning. Det är ett högt kall och en hedersuppgift!

 

"Då vi nu veta vad det är att frukta Herren söka vi vinna människor. ", uppger Guds ord. Den minsta gemensamma nämnaren med all gudsfruktan är att "söka vinna människor". Hade det stått försöka så hade förmågan till detsamma kanske varit ifrågasatt. Men ordet klandrar ingen. Därför söka vi vinna människor! Det är en god inställning och utgångspunkt.

 

Herren är den som skriver in människor i Livets bok. Han vet om alla de som genom våra ansträngningar manat människor att förlika sig med Gud och blivit frälsta. Det är ett verk genom den Helige Ande.

 

Vi kommer att bli förvånade en dag hemma hos Gud, då han kommer att presentera alla de som blivit räddade för evigheten genom vårt trägna arbete för Herren. Det ligger nämligen i sakens natur att vi inte har insyn i de enskilda människornas förhållande till Gud.

 

Det vet Herren allena om!

 

 

Läs mer »

Förlåt dem!

"Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." (Luk. 23:34)

Vilken är den största förlust vi människor kan göra? Förlusten av vårt eget liv. Jesus förlorade sitt liv som människa genom flertalet svek. Romarna dödade till slut honom i en smutsig process. Att förlora sitt liv på grund av någon annan är det värsta vi kan råka ut för, då döden är oåterkallelig. Inte sant?

Vi kan av andra bli berövade annat som inte direkt behöver inskränka på livet. Vänskap. Vår heder. Vårt jobb. Vårt företag. Vi kan bli berövade alla våra ägodelar. Vår bil. Eller annat materiellt. Vi kan förlora vår partner eller förlora vår relation till barn och barnbarn. Vi kan förlora det mesta här i livet men där livet själv är det dyrbaraste. Andras antipatier kan förkläda sig på det mest sofistikerade sätt och motivera sina ställningstaganden i en aldrig utövad eller tidigare känd ondska. Du kan till och med bli sinnets sjukförklarad. Och utfryst. Ondskan har så många förklädnader och ett offer drabbas.

Jesus ger oss en mycket viktig lärdom då han hängde på korset och som vi missat för att vi bara tillämpar den på Jesu liv. Men den gäller också oss! Jesus lär oss något ända in i döden. Ja, det är en bön som är minst lika viktig som det "Fader vår" han lärde sina lärjungar; " Förlåt oss våra skulder såsom och vi förlåta dem oss skyldiga är. " Det är en bön lätt att be då vi har frid och ro med alla människor. Men om du hänger på ett kors och bödlarna inte förstår den ondska de själva utövar - hur ska man då förhålla sig och hur ska man då kunna väcka deras samveten innan man själv förblöder? Det finns kanske inte alltid tid till försoning under en uppgörelse. Men det finns ett dyrbart förhållningssätt, min vän.

Jesus beder för dem! Inte till dem. Inte med dem. Han ber till sin Fader; "Förlåt dem ty de vet inte vad de gör." Medmänniskor kan vara exponenter för ren ondska utan att de själva vet om det. Annars hade de ju inte dödat Jesus. Då är det mer än befriande för den som är ett offer att kunna framlägga sin sak inför Gud. Det räddar den drabbade ifrån bitterhet och livslångt hat. Gud är mäktig att ta hand om offret och den bönen och så befria den drabbade. Det är därför Jesus beder så. Men också för att det fanns sanning i bönen, naturligtvis.

Vi har ett annat fint sådant exempel till vår lärdom - vi som lever och inte fysiskt blivit dödade av någon ännu. Det är berättelsen om Stefanus. Han blev stenad av de religiösa - de som borde förstått hans intentioner i livet. Men istället stenade man honom. Står det inte det om Jesus också? "Han kom till sitt eget men hans egna tog inte emot honom. " - de som borde förstått honom tog istället avstånd ifrån honom. 

Om Stefanus står det;

"Så stenade de Stefanus, under det att han bad: "Herre Jesus, tag emot min ande." Sedan föll han på knä och bad med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Med de orden insomnade han." (Apg. 7)

Stefanus bar inte på hat. Men han fann ytterligare frid genom de försonande orden; "Herre ställ dem inte till svars för denna synd. " De visste inte heller hur fel ute de var ifråga om Stefanus intentioner då stenarna haglade över honom.

Varken Jesus eller Stefanus behövde invänta någon ånger eller förlåt av de som dödade dem - även om det naturligtvis hade varit idealt för de vållande. Märk väl det. De fick nu istället gå en svårare tid till mötes utan en uppgörelse. Men Jesus och Stefanus kunde framlägga saken inför Gud. På så vis blev de både fria från insmygande bitterhet men även beskyddade ifrån det hat som annars ofrånkomligt tar sig in i människans livsrum. Så aktiveras det andra budordet ur Jesus bön och får liv. "Och förlåt oss våra skulder såsom och vi förlåta dem oss skyldiga är " får sin tillämpning.

Det är inte alltid de vållande ber om vår förlåtelse då de gjort oss illa. Då får vi be Herren förlåta dem. Och be Herren att inte ställa dem till svars.

Ty de vet inte vad de har gjort. 


 

Läs mer »

Leonard Ravenhill

" If Christ loves me, does it matter who hates me? If He smiles on me, does it matter who frowns on me? If he says I'm His, does it matter who rejects me?

 - Leonard Ravenhill -

 

 

Läs mer »