Röj väg för Jesus!
"Några dagar därefter kom Jesus tillbaka till Kapernaum. När man fick höra att han var hemma, samlades så många att de inte längre fick plats ens utanför dörren, och han predikade ordet för dem. Då förde man till honom en lam som bars av fyra män. Men när de för folkmassans skull inte kunde komma till Jesus med honom, tog de bort taket över platsen där han var. De gjorde en öppning och sänkte ner bädden som den lame låg på. Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna." Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan: "Varför talar han på det sättet? Han hädar! Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud." Jesus kände i sin ande att de tänkte så för sig själva, och han sade till dem: "Varför tänker ni så i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? Men det skall ni veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder." Och han sade till den lame: "Till dig säger jag: Stig upp, ta din bädd och gå hem!" Då steg mannen upp, tog genast sin bädd och gick ut inför allas ögon. Och alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud och sade: "Något sådant har vi aldrig sett." (Markus evangelium 2:1-12)
Jesus kom tillbaka till Kapernaum. Är inte det en hoppingivande rubrik för människorna i staden? Människorna och den enskilde får ett nytt erbjudande om frälsning för tid och evighet. Texten uppger att det var fyra män som bar fram den lame. Är inte det också en illustrativ bild på evangelierna; Matteus, Markus, Lukas och Johannes som alla har till uppgift att föra människorna till Jesus - han som är så centralt presenterad hos dem?
Huset var fullt, står det. Ja, det var till och med så fullt att man inte ens kunde stå utanför huset. Vad säger det oss? Huset som är en bild på församlingen eller kyrkan som institution och begrepp. Tänk att utgöra en plats där Jesus ska vara i centrum men där behovets barn inte når fram till honom. Det är mer än ett bekymmer. Det är också ett farligt tillstånd för den verksamheten. Hur kan jag säga så? Ja, läs om Jesus domsord över Kapernaum så ser du hur allvarligt det kan bli. Jesus säger det ju själv.
Behovets barn, i detta fall en lam, nådde inte fram till Jesus. Jag tänker osökt på ett fotografi jag såg och kommenterade på sociala medier, häromsistens. Det var en räcka av utklädda män, religiösa män. Där stod ortodoxa, katolska och andra inflytelserika ledare i sina prästkappor med sina Dressmanklädda och mycket komplexfyllda företrädare för de så kallade mindre kyrkorna och från den frireligiösa världen i sin ekumeniska kontext. Varför var de så komplexfyllda - ja, för avsaknaden av utstyrsel så klart. Och för att de inte var i sitt rätta element. Därför var de malplacerade. Inför de andra verkade de nakna och oklädda i avsaknad av prästerlig skrud sågs de vara både omyndiga och icke ackrediterade. Diskrepansen gick inte att överbrygga. Och de utstrålade det. Jag skrev med ett enda ord i kommentarsfältet: Maskerad! Det räckte så.
Vad gjorde man på Jesus tid i denna berättelse när de redan invigda stod i vägen för behovets barn? För det är den lame som står i centrum för Jesus i denna berättelse mitt under hans förkunnelse. Och inte folkmassan. Folkmassan stod i vägen. Kyrkfolket som borde bereda väg för Herren genom att låta vägen fram till huset vara framkomlig. Trons män slog hål på taket! Det är en underbar bild på trons okonventionella utvägar och ovanliga metoder i alla tider.
Taket på ett hus är något av det viktigaste i en byggnation. Det vet varje husägare. En dörr kan man vakta och låsa. Ett fönster kan man stänga och täta. Men man gör inte ett hål i taket i onödan. Det hotar hela huset med tiden och osynligt inträngande vatten tar sig igenom och kan förstöra. Och det är kanske det som ytterst sett behövs! Huset - Guds urartade hus. Jeremianaturer som får uppdraget att riva ner och nedbryta för att sedan bygga upp på nytt. Jesus når inte längre fram till behovets barn i vår kultur. Eller rättare sagt; behovets barn når inte fram till Jesus - för hur ska de finna honom bland alla religiösa företrädare som slåss med sin list i att förvanska de ord som Jesus uttalat inne i huset? Och som står i vägen. Snart kan vi vigas med både vår bil och vår hund i Guds hus. Och ha kyrkans välsignelse över det bara vi har ordet kärlek rubricerat över vårt driftliv och våra egoistiska intentioner i humanismens namn. Och prästens absolution ovanpå det. Synden har många ansikten. Bibeln kallar det för syndens makt att bedra. Lite vigvatten kanske löser frågan på sikt också i den frireligiösa världen framöver - om det finns någon sådan kvar. Väckelsemötena är utrotade med sin uppfodrande förkunnelse. "Tillställningen som slår hål på taket." Förkunnelse som träffar i hjärtat och väcker samvetet till liv. Kvar är bara publikfriarna och de usla föredragshållarna på ett ytligt plan. Eller som jag hörde en förkunnelse över Jona liv där profeten fick stå exempel för människor med suicidala problem. Att så missförstå en Herrens tjänares kamp som Jona`s. Det är ett verkligt lågvattenmärke. Jona med en så stor och stark tro att han bad sjömännen att kasta honom i havet. Det var inte en suicidal åtgärd. Det var i stor tillit till Gud för den uppkomna situationen, då Jona visste att Herren var mäktig att ställa till rätta det han hade orsakat och det Jona själv varit med om att initiera. Flykten var Jona`s. Men stormen var Herrens! Jona slog inte hål på taket. Men han slog ett hål i vattnet! I tro. Profet som han var. Vad är en profet? En trosutövare. Och Gud hade redan sänt bud på valfisken till hans räddning. - Ge mig en biograf, min vän, och jag ska predika för dig om Jona efter Bibelns riktlinjer, du talträngde. Hade han varit suicidal kunde han dränkt sig själv. Hur läser förkunnarna idag Guds ord, egentligen? Du gör mig upprörd och jag få bli din profet och tar Jona i försvar. Han är min bror. Avsaknaden av väckelsemöten... Därför blir inte folken i våra samhällen pånyttfödda. Det kommer att bli värre för Kapernaum än för Sodom och Gomorra. Det sa Jesus. Och de städerna blev helt utplånade. För oss är fara än värre. Det säger oss utveckling.
Om behovets barn inte får möta Jesus måste taket brytas upp! Behovets barn är syndarna. Vilka är syndare? Vi alla. "Alla har syndat och är i avsaknad av härligheten från Gud." Vi måste sänkas ner från vår egen stolthets höjder och ödmjukt inse och bekänna vår belägenhet. Märk väl att Jesus inte först botar honom till kroppen. Han förlåter honom först hans synd.
De fyra evangelierna, det glada budskapet, leder syndaren och behovens barn till Jesus. Hindren måste undanröjas. Och taket slås ett hål på. Därför att tro utan gärning är död. Men tro med handling blir till en väg att gå på. Trons väg!
- Gå och doppa dig i Jordan, sa profeten till Naaman. Men inte bara en gång! Utan sju gånger. Hade han blivit frisk om han låtit doppa sig i någon av floderna i Syrien, hans som insisterade då Elisa inte respektfullt kom ut och hälsade på dignitären, eller om han bara hade doppat sig en gång? Svar nej. Nej! Trons väg kostar ditt anseende, min vän. Trons väg är lydnadens väg. Den är ödmjukhetens väg. För tro utan gärning är död. Så blev också mannen som sänktes genom en troshandling genom taket frälst och fick så sin kropp funktionsduglig tillbaka, buren av fyra män. De fyra evangeliska representanterna. Matteus, Markus, Lukas och Johannes.
Fyra aktiva evangelister.